Automatisk gemensam vårdnad för sambor

Motion 2001/02
Stockholm den 4 oktober 2001

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om automatisk gemensam vårdnad för sambor

Bakgrund

Det är numera självklart att barnets bästa skall stå i centrum i de lagregler som nära berör barn. Ett barn har behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller inte. Gemensam vårdnad brukar antas kunna bidra till att båda föräldrarna tar ansvar för barnet – och tillåts ta detta ansvar – samt är delaktiga i barnets uppfostran och omvårdnad. De flesta är idag ense om att en välfungerande gemensam vårdnad är till barnets bästa.

Pappor kan känna sig bortstötta om de inte har gemensam vårdnad om sina barn. Det finns enligt min bedömning inte skäl att ur vårdnadshänseende särbehandla barn till ogifta föräldrar jämfört med barn till gifta föräldrar. Lagregler borde utgå från den majoritet av fall där gemensam vårdnad är det bästa och att undantag bör göras för de fall där det inte är det. Idag är utgångspunkten i lagreglerna den motsatta. Automatisk gemensam vårdnad skulle kunna vara ett stöd till pappor gentemot deras arbetsgivare i frågor angående föräldraledighet.

Det finns idag i samhället en strävan att öka männens ansvar för barnen. När det gäller ogifta fäders rätt till sina barn och dessa barns rätt till sina fäder har de inte automatiskt rätt till varandra på samma sätt som mor och barn alltid har. Detta gör i sin tur att modern uppfattas som den viktigaste föräldern. Det man idag försöker komma ifrån, att kvinnan skall vara i hemmet och ta hand om barnen, motarbetas av en lagstiftning som indirekt påstår att hon generellt sett är den mest lämpliga föräldern.

Att kvinnan har automatisk vårdnad men inte mannen är även något som förstärker den patriarkala maktstrukturen och cementerar heteronormativa könsrollsmönster.

Gemensam vårdnad är dock inte alltid till barnets bästa. En lagändring får inte innebära att de personer som befinner sig i underläge och kan anföra vägande skäl, oftast kvinnor som misshandlats av fadern, tvingas ha gemensam vårdnad om barnet, trots att det inte är till barnets bästa. Det måste finnas tydliga undantag från regeln om automatisk gemensam vårdnad, då barnets bästa alltid skall vara avgörande. Enligt vår mening bör för automatisk gemensam vårdnad för sambor införas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)