Ändring av aktiebolagslagen

Motion 2001/02
Stockholm den 1 oktober 2001
V967 / HP

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av aktiebolagslagen innebärande att minst 40 % av vardera könet skall vara representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags styrelser.

Bakgrund

1995 utsågs Sverige av Förenta Nationerna till världens mest jämställda land. Men Sverige är inte ett jämställt land, vilket inte minst framkommer i Kvinnomaktutredningen. Ett hinder bland många för att nå målet om jämställdhet är den maktobalans mellan könen, den så kallade könsmaktsordningen, som finns i näringslivet.

I de svenska börsnoterade bolagens styrelser har andelen kvinnor under många år legat runt 5 %. Endast 29 % av de börsnoterade bolagen har en kvinna som valts på bolagsstämman i styrelsen. Av de 25 bolag som finns på börsens A-lista med de mest omsatta aktierna saknar 15 helt kvinnlig representation i styrelsen. Om man dessutom riktar ljuset mot de 500 största företagen med dotterbolag får vi en dyster bild, då de inte har en rättvis fördelning av kön i styrelser. Andelen kvinnor som är VD:ar uppgår i dag till 3 % och andelen kvinnor som är styrelseordföranden har till och med minskat och ligger på ca 2 %. När det i övrigt gäller chefstjänster i såväl privata som offentligt ägda företag är det fortfarande på personal- och informationschefsposter man återfinner kvinnorna, medan de s.k. tunga posterna som har med finans, juridik och IT att göra alltjämt är manliga domäner.

Kön och makt i näringslivet

Vänsterpartiet ser mycket allvarligt på denna dystra bild som med hjälp av siffror och fakta målas upp om situationen i det svenska näringslivet. Könsblindheten är enligt vänsterpartiets uppfattning en del av förklaringen till att förändringar går så långsamt eller helt uteblir. Att det betraktas som normalt att kvinnor är så få i bolagens styrelser – att det inte väcker uppseende att kvinnor saknas i styrelserummen – väcker frågan om hur mansdominansen reproduceras i styrelser. För att förstå detta är kopplingen mellan kön och makt central.

Utifrån ovan redovisade siffror är det lätt att konstatera att kön har betydelse för vilka som blir företagsledare, eftersom mansdominansen bland högre chefer i näringslivet är tydlig. Detta innebär att en i stort sett enkönad miljö präglar det vi kallar ledarskap och chefskap på högre nivåer i näringslivet. Enligt dagens ordning får män tolkningsföreträde för hur chefskapet utformas, och att det knappt finns kvinnor på chefspositioner leder i sin tur till att få kvinnor rekryteras till chefspositioner. Män väljer således män.

Könskvotering – ett demokrati- och rättvisekrav

Trots att de börsnoterade bolagens styrelser är så tydligt strukturerade efter kön, så osynliggörs detta faktum ofta. Ur ett demokrati-, jämställdhets- och rättviseperspektiv är detta naturligtvis helt oacceptabelt. Men även ur ett samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt perspektiv måste detta ifrågasättas. Halva mänskligheten består av kvinnor och därmed hälften av alla potentiella kunder av de produkter och tjänster som bolagen tillhandahåller. Att kvinnor inte skulle ha något att tillföra vid utvecklingen och utformandet av dessa produkter – som de i slutänden förväntas konsumera – får anses högst osannolikt.
Vänsterpartiet anser att dagens ordning innebär att det inte är en fråga som rör ”kvotering eller ej”, utan vilka kvoter som är önskvärda. Har den lagstiftande församlingen ansvar för diskriminerande effekter som beror på underlåtelser att stifta lagar? Frånvaron av lagar vållar skador som har samband med kön. Att t.ex. inte stifta en lag om kvotering i bolagens styrelser uppfattas av vänsterpartiet som könsdiskriminering, eftersom frånvaron av en sådan lag i huvudsak drabbar kvinnor.

Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Tasso Stafilidis (v)