Barnets bästa

Debatt i SvD 990930

BARNETS BÄSTA även i homosexuella familjer

Det är inte lätt att bli adoptivförälder och ska inte heller vara det. En vanlig missuppfattning är att debatten om homosexuella och adoptioner går ut på att homosexuella ska ges ”rätt” att adoptera barn. Men adoption av barn kan aldrig vara den vuxnes rättighet. Däremot har barnet rätt att få så bra adoptivföräldrar som möjligt.

Varje beslut om adoption ska göras utifrån en enda ledstjärna: principen om barnets bästa. FN:s barnkonvention, Haagkonventionen om adoptioner och andra internationella överenskommelser bildar utgångspunkten.

En homosexuell person kan vara lämplig eller olämplig som adoptivförälder, precis som är fallet med en heterosexuell. Därför är det orimligt att behålla dagens särlagstiftning som säger att en enda grupp * homosexuella kvinnor och män * är kollektivt utestängd från att prövas för adoption. Vi vill att lagstiftningen ska reformeras så att den konsekvent utgår från barnets bästa, inte från den vuxnes sexuella läggning. Motståndarna går nu ut på bred front i medierna och säger att homosexuella måste stoppas som adoptivföräldrar, ”för barnens skull”.

Reformmotståndarnas argumentation är svår att hänga med i. Å ena sidan slåss man med näbbar och klor mot att homosexuella skulle få prövas för adoption på samma stränga och objektiva villkor som alla andra. Å andra sidan säger man att homosexuella, hur som helst, uppenbart är olämpliga som adoptivföräldrar. Hur hänger det ihop? Om det sista argumentet håller skulle ju ändå alla ansökningar från homosexuella avslås på objektiva grunder. Vad är man i så fall orolig för?

Handlar inte motståndet snarare om att man inser att vissa homosexuella faktiskt skulle klara den stränga prövningen, och att man ogillar detta av skäl som inte har med objektivitet och vetenskap att göra?

Och vad säger egentligen vetenskapen? Ett hundratal vetenskapliga studier har gjorts på barn som vuxit upp med homosexuella föräldrar. Ingenstans har man kunnat finna några skillnader gentemot barn som vuxit upp med heterosexuella.

Att homosexuella stängs ute från adoptionslagstiftningen beror i själva verket inte på vetenskapen utan på fördomar och tabun med djupa historiska rötter. År 1917, när Sverige fick sin första adoptionslag, var homosexualitet ett brott som kunde ge straffarbete. Tabut kring homosexualitet har luckrats upp först på senare år. Den som menar att dagens system bygger på barnets bästa tar på sig en mycket stor bevisbörda.

Ett sällan uppmärksammat problem med dagens system är att det hindrar en seriös prövning av vilka homosexuella som faktiskt är olämpliga som adoptivföräldrar. Enda sättet för homosexuella att få adoptera barn är ju att ljuga och systematiskt dölja sin sexuella läggning för myndigheterna. Om denna lögn upprätthålls efter att adoptionen genomförts hamnar barnet i en mycket sårbar situation.

Vi är övertygade om att homosexuella adoptivföräldrar bör vara trygga och öppna om sin sexuella läggning för att ge barnet en så bra uppväxt som möjligt. Men i dagens system stoppas just dessa, medan de som ljuger framgångsrikt har chansen att adoptera. Är det rimligt?

I medierna har en adopterad person nyligen framträtt anonymt och berättat att hon adopterats in i en familj där moderns homosexualitet var en hemlighet för omgivningen. Detta har skett inom ramen för dagens lagstiftning, som adoptionsorganisationer m.fl. vill upprätthålla.

Visst finns det homosexuella som är bra adoptivföräldrar. Låt oss rätta kartan efter verkligheten!

Att dagens lagstiftning utestänger en hel grupp från möjligheten till prövning är inte bara orättvist och diskriminerande. Det innebär också en onödig begränsning av urvalet av det som föräldralösa barn behöver mest av allt, nämligen kärleksfulla adoptivföräldrar som kan ge barnen en trygg uppväxt.

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s)

Lars Lindblad, riksdagsledamot (m)

Tasso Stafilidis, riksdagsledamot (v)

Sofia Jonsson, riksdagsledamot (c)

Johan Persson, riksdagsledamot (fp)

Yvonne Ruwaida, riksdagsledamot (mp)

Martin Andreasson, sekreterare debattör (fp)

Helena Bargholtz, riksdagsledamot (fp)

Mats Einarsson, riksdagsledamot (v)

Gunnar Goude, riksdagsledamot (mp)

Ulla Hoffman, riksdagsledamot (v)

Mikael Johansson, riksdagsledamot (mp)

Maggi Mikaelsson, riksdagsledamot (v)

Martin Nilsson, riksdagsledamot (s)

Åsa Torstensson, riksdagsledamot (c)

Barbro Westerholm, f.d. riksdagsledamot (fp)

Hanna Zetterberg, f.d. riksdagsledamot (v)