IDAHO – Inspirerande om hbtq-arbetet i Palestina

I samband med IDAHO-manifestationen (International Day Against Homophobia) igår på Sergels torg framträdde en vältalig och mycket charmig hbtq-aktivist från Palestina. På sin klingande engelska lyckades han förmedla den vardagen för många hbt-personer i det ockuperade Palestina men också hur det är att tillhöra olika minoriteter i Israel; arab, bög och muslim.

Senare på eftermiddagen höll han ett föredrag på RFSL-huset där han berättade mer ingående om livet som ung homosexuell palestinier. Han beskrev om svårigheterna när det uppstår relationer mellan palestinier och israeler och att detta ofta blir ett ytterligare hinder i att få respekt. Bland både palestinier och israeler finns dem som accepterar homosexualiteten men inte etniciteten.

Han som vuxit upp i Jerusalem beskrev på ett mycket målande och nyanserat sätt att även i Palestina och i Israel så finns de som visar sin respekt och de som visar sin avsky âr precis som här i Sverige. Han berättade om att sex och sexualitet inte existerar i vare sig skolans undervisning som i den vardagliga vokabulären. Eftersom kontakten med det motsatta könet inte är tillåtet enligt muslimsk tradition är de enda möjligheterna för sex med personer av samma kön. Detta är visserligen vanligt i många muslimska länder men räknas oftast som ungdomsfrestelser och många män i vuxen ålder förnekar oftast att de skulle ha gjort något sådant, eftersom de då oftast lever i heterosexuella äktenskap.

Det var välbehövligt att denna aktivist deltog och talade på IDAHO-manifestationen utifrån sina egna erfarenheter i en värld där homosexualitet är olagligt i 85 länder. I 9 länder riskerar homosexuella dessutom dödsstraff för på grund av sin sexuella läggning.

Jag inledde mitt tal genom att sjunga refrängen på Wiehes låt Valet”:

”Vakna upp, fatta mod, börja se dig omkring

Bli inte en av dem bara står där sen

Och säger att jag visste ingenting

Vakna upp, börja se dig omkring, fatta mod

Så du kan säj’ till dina ungar när de frågar dig

Att du var en av dem som stod emot”

I mitt tal lyfte jag fram den iranska regimens offentliga avrättningar av bögar som verkställts på löpande band de senaste två åren. Och att vi trots vetskapen om detta avvisar homosexuella iranier till det helvetet. Så sent som för en vecka sedan den 10 maj arresterades mellan 80-90 bögar som hade en fest i Isfahan. Rapporter därifrån säger att de fortfarande sitter fängslade och att de utsatts för övergrepp och tortyr i fängelset. Att dessa killar fruktar för sitt liv är föga förvånande.

Vad gör Sverige åt detta? Ingenting! För två år sedan gjordes inget och nu görs heller ingenting.  Jag efterlyste konkreta handlingar och frågade hur länge vi ska vänta tills Irans ambassadör i Sverige kallas upp till UD för en svensk protest. Detta har inte skett sedan de offentliga avrättningarna återupptogs för 2 år sedan men varför händer det inte nu?

Jag drog också paralleller till situationen för hbt-personer i andra länder; Uganda, Tanzania, Irak och Jamaica. Men också här i Europa ser det mörkt ut i många av de nya EU-länderna. Polen är ett exempel, som för övrigt firar sin Pridefestival just nu och ska ut och paradera imorgon. I paraden kommer bl.a. min kompis riksdagsledamoten Hillevi Larsson att delta, EU-ministern Cecilia Malmström och en rad RFSL-aktivister.

Men jag nämnde också att presidenten Kaczynski fälts av Europadomstolen för mänskliga rättigheter då han för några år sedan, i egenskap av borgmästare i Warszawa, förbjöd prideparaden. Den polske utbildningsministern fick sig också en släng av sleven för att han vill förbjuda undervisning om homosexualitet i skolorna samt sparka alla homosexuella lärare.

Jag lyfte fram att Riga kommer härnäst med risk för bajskastande fundamentalistiska motdemonstranter men även att gamla EU-medlemsländer som Grekland inte kommit särskilt lång de heller gällande respekt för allas lika värde och rättigheter. Ett annat exempel jag tog upp var den miljon som samlades i Rom för att protestera mot att våra systarar och bröder i Italien ska få lika rättigheter och ett gemensamt skydd då de lever ihop.

Sedan var det dags för Sverige och att det inte är guld o gröna skogar för alla – alla lever inte ett liv som en dans på rosor, inte ens här. Jag berättade om 17-åriga Johan från Småland som växte upp i en fundamentalistisk kristen familj och bestämde sig för att komma ut. Föräldrarna tog avstånd från honom, småsyskonen grät för att han skulle hamna i helvetet och han fick inget stöd från någon. Pappan skulle skicka iväg honom till ett läger där han skulle finna sitt rätta jag – ett avprogrammeringsläger – då fick Johan tillfälle att fly. Han kom till en kommun och en socialsekreterare som visste hur hedersvåldspengarna skulle användas och Johan fick äntligen skydd.

Detta hände inte i Uganda, i Polen, Palestina eller i Iran – detta händer här i Sverige år 2007.

De är många som inte ens vågar komma ut i Sverige – hur mycket de än skulle önska det – för det skulle kosta för mycket. Trots att vi har det så bra här i vårt avlånga land så ar det många hbt-personer som kränks varje dag, många som utsätts för övergrepp som aldrig anmäls. Â

Därför är det arbete som RFSL och RFSL Ungdom bedriver livsviktigt för många – det handlar om att förändra vardagen för all dem som lever i ett helvete – både internationellt och nationellt.

De andra talarna på Sergels torg var integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, Linda Elstad från Gaystudenterna och RFSL Ungdoms ordförande Alex Fridunger.

Nyamko talade om att transpersoner skulle inkluderas i diskrimineringslagstiftningen och hon var överens med Mona om att Sverige behöver en könsneutral äktenskapslagstiftning. Nu återstår att se hur ministern respektive partiledaren kommer att agera för att deras gemensamma ställningstagande ska bli verklighet. För Nyamko gäller det att vara pådrivande i regeringen så att förslaget först och främst skickas ut på remiss, vilket ännu inte har skett. Och för Mona gäller det att vara förberedd så att riksdagen kan agera om kd lyckas få regeringen att släppa förslaget.

IDAHO har kommit att bli en viktig dag att manifestera och Felix från RFSL Ungdom lyckades få ihop ett mycket spännande och givande program på Sergels torg. Manifestationerna runt om i landet var också lyckade.