150 miljoner är bra men behovet är mycket större

Efter att ha satt mig in i regeringens vårbudget på kulturområdet kan jag konstatera att ett tillskott på 150 miljoner är en bra kultursatsning men jag ser också att behovet är mycket större än så.

I korthet så ska de 150 miljonerna användas till följande under 2008:

Accesprojektet 75 miljoner
Skapandet av en Musikerallians och utbyggnad av Dansalliansen 30 miljoner
Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet 30 miljoner
Flygvapenmuseet 5 miljoner
Kulturell mångfald 10 miljoner
150 miljoner

Utöver de 150 miljonerna för 2008 presenterades bl.a. följande satsningar:

Kungliga Operan (för år 2010) 10 miljoner
Prins Eugens Waldemarsudde (för år 2007) 2 miljoner
Acces 2009 25 miljoner

Jag skulle ha önskat en större satsning på den fria scenkonsten som under många år varit underfinansierad. Dessutom har det under många år ställts krav på avtalsenliga löner och kollektivavtal på området vilket är ett faktum idag. Både Danscentrum och Teatercentrum har sedan några år tillbaka slutit kollektivavtal med Teaterförbundet. Om de frilansande arbetsgivarna ska kunna uppfylla åtagandena i kollektivavtalen måste den fria scenkonstens anslag öka. Urgröpningen av att anslagen inte omräknas i takt med övriga kostnadsökningar innebär ett behov på mellan 80-100 miljoner.

För mig är det en självklarhet att om man vill ha starka fria scenkonstutövare så kan man inte fortsätta att bara stå och se på hur de fria dans- och teatergrupperna åderlåts. Förutom att den konstnärliga friheten riskeras så ser jag en fara i att pluralismen begränsas och därmed också yttrandefriheten. Att söka efter kommersiella finansieringar är för mig inte en lösning på den kulturpolitiska arenan. Det finns redan utomordentligt skickliga producenter och privatteatrar som arbetar på marknadens premisser och många gör det framgångsrikt. Men en kulturpolitik värd namnet kan inte förvänta sig en marknadsanpassning av den fria scenkonsten som tvingas ut i kommersiella hänsynstaganden där den konstnärliga friheten pantsätts eller säljs ut.

Kulturbudgeten är en liten del av de totala statliga budgetanslagen och då är det viktigt att hitta lösningar för framtiden och ge garantier för mångfald och konstnärlig frihet, inte bara för yttrandefrihetens skull utan också för konstens och upplevelsens egenvärde.


Om detta inlägg