Vi måste ta ansvar för vårt språkbruk i Mellanösternkonflikten!

Under den senaste tiden har det blivit tydligt att många i ren ilska inte drar sig för att göra liknelser mellan Hitlers utrotning av judarna och Israels krig mot palestinierna och libaneserna. Jag vill på intet sätt förringa eller ta fokus från den Israeliska statens avskyvärda användning av övervåld och den israeliska oproportionerliga krigföringen mot civila. Men försvaret för människovärdet och kritiken av Israel får inte resultera i ett antisemitiskt språkbruk.

För min del råder ingen tvekan att Israel först och främst måste överlämna de ockuperade palestinska områdena till den palestinska befolkningen och även omedelbart upphöra med den kollektiva bestraffning som palestinierna fått leva med i flera decennier. Detta gäller givetvis även våldsanvändningen och ockupationen av södra Libanon. Jag har sedan länge krävt en fredsbevarande styrka som skyddar civilbefolkningen i Palestina och Israel. Nu är det en akut nödvändighet att en fredsbevarande styrka kommer på plats i södra Libanon så snart som möjligt.

Många människor som flytt hals över huvud tillbaka till Sverige ifrån det israeliska bombregnet över Libanon besitter självfallet en massa hat och ilska. Hämndbegäret är stort och i antikrigsdemonstrationerna har detta visat sig genom plakat där den judiska stjärnan liknas med det nazistiska hakkorset på samma plakat. Vidare används Hizbollahs gula flaggor flitigt på ett mycket okritiskt sätt. Självklart har jag förståelse för den vrede och inte minst rädsla som många av dem som tvingats fly från Libanon känner. Och jag tycker det är viktigt att deras vrede får synas, inte minst eftersom det för många också handlar om att släktingar och vänner dödats.

Men jag tar direkt avstånd från att det israeliska militära övervåldet ska gå ut över den judiska civilbefolkningen eller judendomen generellt. Det räcker med den nazistiska och högerpopulistiska antisemitism vi fått uppleva både tillbaka i historien men också idag. Vi som verkar politiskt i demokratiska rörelser och partier i Sverige får aldrig falla för frestelsen att använda antisemitiska slagord i hopp om att vinna billiga poäng.

Vi kan och ska visa vår solidaritet med civilbefolkningen och det lidande som bl.a. barn och kvinnor får utstå oavsett på vilken sida om gränsen dessa befinner sig. Oavsett om de civila är muslimer, kristna eller judar och oavsett om de befinner sig i de palestinska ockuperade områdena, i Libanon eller i Israel.

Det är livsfarligt i en tid som denna att enögt peka ut en sida som ansvarig för all ondska och förödelse. När vi kritiserar de israeliska bombattackerna får vi inte osynliggöra eller tystna inför de bomber som Hizbollah riktar mot civila mål i Israel. Vi kan aldrig rättfärdiga bomberna oavsett avsändaren med motivering att den andra sidan får skylla sig själv. Det är just så den vidriga kollektiva bestraffningen fungerar, när civilbefolkningen mördas som hämnd eller straff för hur en militant grupp agerat.

En liknelse som kan verka lite naiv är att om Sverige t.ex. skulle angripas av en militant Norsk grupp som dessutom kidnappar två svenska värnpliktiga är det knappast troligt att Sverige skulle svara med att bomba Oslo och tillfånga Stortingets talman och flera folkvalda parlamentariker.

Hur upprivna och förtvivlade vi än är över det som sker i södra Libanon får vi aldrig rättfärdiga antisemitiska påhopp eller osynliggöra det våld som även barn och kvinnor drabbas av på den israeliska sidan om gränsen. Ingen och då menar jag ingen, tjänar på att yttrandefriheten och demonstrationsfriheten utnyttjas för en destruktiv enögdhet i den pågående konflikten i Mellanöstern. Här i Sverige måste vi sluta att kränka varandra i de civila barn och kvinnornas namn som fallit offer för bombregnen.

Jag tror att det är så här vi vinner sympatier från den breda allmänheten. För det är på antikrigsarikaderna vi behöver vara många och enade för att visa vårt avståndstagande till det pågående kriget i södra Libanon, Palestina och Israel. Ingen tjänar som sagt på att vi startar egna krig om kriget även här i Sverige.

Tasso Stafilidis, riksdagsledamot (v)

Fredsaktivist och ickevåldsanhängare sedan 11-års ålder, gillar Mahatma Gandhi och kandiderar åter till riksdagen för (v) i Sthlms Stad och –län på plats nr.13