Var håller Göran hus och hur många gånger har Irans ambassadör kallats upp till UD?

Jag slutar inte att förvånas över att det fortfarande finns käppar som sätts i hjulen i kampen för lika behandling och lika rättigheter. Jag har till exempel fortfarande inte sett något officiellt fördömande från den svenska regeringens sida gällande avrättningar av unga bögar i Iran. Och varför behagar vår svenska ambassad i Teheran enbart lyfta fram ett av dessa avrättningsfall när två bögar hängdes begriper jag inte. I Själva verket har bögar avrättats på löpande band i Iran sedan förra våren utan att detta har fått några som helst konsekvenser i Sveriges relation till Iran. Värst av allt är att ambassaden verkar nöja sig med den brottsrubricering som de iranska myndigheterna använder sig av. En av de första uppgifter jag fick i Iran var att brott kring sexuell läggning oftast fick en annan brottsrubricering. Till exempel hamnade en kille i fängelse en månad efter 25 piskrapp – och brottsrubriceringen var att han hade en illegal parabolantenn när de i själva verket hittat bilder på nakna killar i hans rum.

Om det nu är så att Sveriges ambassad i Iran av inkompetens och lathet inte förmår ta reda på grundläggande fakta och praxis för hur homosexuella döms så förstår jag inte att regeringen nöjer sig, det är för mig en gåta. I flera år har vi i riksdagen, när vi lyft frågan med ansvariga ministrar, blivit lovade högre kvalitet men återser urusla MR-rapporteringar. Har vår svenska utlandsbeskickning verkligen gett sig ut på gatorna i Iran och själva träffat livslevande bögar och flator? Av rapporteringen att döma så drar ambassaden kopplingar mellan pedofili och homosexualitet när man väljer att skriva så här under rubriken som handlar om homosexuellas situation: ”Det finns vidare rapport om straff mot män som våldfört sig sexuellt på minderåriga manspersoner. Domarna har i dessa all mera tagit fasta på inslagen av pedofili än homosexualitet.” Unga manspersoner är väl i alla fall ett uttryck som inte används särskilt ofta. Men det allvarliga är att unga manspersoner måste vara barn och då handlar det om pedofili. Tänk att ambassaden inte är kapabla att skilja på sexuell läggning och pedofili. Jag blir ursinnig!

Vi har många duktiga ministrar i regeringen som dessutom besitter god hbt-kompetens, men det räcker inte att bara prata. Som minister har man makten och skyldigheten att agera och i detta fall som representanter för Sverige. Hur många gånger har Irans ambassadör i Sverige blivit uppkallad av utrikesministern för en officiell protest vad gäller de avrättade bögarna i Iran? Jag har inte hört talas om en enda! Det är inte bara pinsamt, utan jag skäms och skäms och åter skäms å den svenska regeringens vägnar. Irans ambassadör skulle knappast bry sig om jag kallade upp honom till mitt arbetsrum i riksdagen. Dessutom är han sur på mig för att jag åkte till Iran på utredningsresa utan att avslöja det för honom. Jag tror knappast jag hade fått något visum om jag talade om att avsikten med resan var att utreda situationen för hbt-personer i Iran. Rapporten från resan var heller inte särskilt smickrande för vare sig Iran, vår ambassad eller vår svenska migrationspolitiska praxis. Så snälla, beundransvärda Jan Eliasson, kalla upp Irans ambassadör och läs lusen av honom!

Det är inte acceptabelt att Sverige håller en så relativt låg profil mot den iranska regimen bara för att inte störa våra handelsrelationer med Iran. Hur många fler bögar måste avrättas innan regeringen är beredd att vidta kraftfulla åtgärder? Huvudsaken är att vi gör skillnad i hbt-personers vardag som annars är fylld av det vardagliga förtrycket och det ständiga smygandet. Det handlar om internationell solidaritet och att vi måste göra vår röst hörd som nation utan att tycka att hbt-frågorna är pinsamma att ta upp.