Lev upp till kraven eller återbetala pengarna!

Förutsättningarna för att ett trossamfund ska få statligt stöd är att det delar samhällets grundläggande värderingar. Trossamfundet ska dessutom bidra till att stärka och upprätthålla dessa. På den punkten är lagen om trossamfund solklar. Trots detta så finns det stora problem inom vissa trossamfund, och då talar jag inte bara om enskilda medlemmar som har en syn på sina medmänniskor som lämnar mycket övrigt att önska.

Jag blev inte det minsta förvånad när SST, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, härom veckan slog larm om att de inte vet vilka kriterier de ska använda och vad som menas med att främja det svenska samhällets grundvärderingar. Men jag vill heller inte sticka under stolen med att jag känner en stor besvikelse över att ingen i regeringen vågar ta i frågan på allvar och se till att lagen efterföljs. Om trossamfundet inte lever upp till kraven ska det helt enkelt inte utgå något ekonomiskt stöd.

Det är inte bara sorgligt när till exempel svenska missionskyrkan vägrar låta bögar och lesbiska bli pastorer, utan riktigt skrämmande. Detta gäller även vissa samfund som lever kvar i en föråldrad tro på att kvinnor inte kan vara pastorer eller präster. Det kan aldrig vara förenligt med värdegrunden i samhället att konsekvent motarbeta varje försök att stärka jämställdheten eller jämlikheten. Religionen måste i detta avseende helt enkelt gå hand i hand med samhällsutvecklingen. Det finns alltså inget egenvärde för ett trossamfund att envist fortsätta att hävda att moralistiska ideal som t.ex. fördömer homosexualitet och förvisar kvinnan till hemmet alltjämt passar in i vårt samhälle. Jag är övertygad om att för den som är troende är religionen så mycket mer än så.

Religionsfriheten får dock aldrig bli en ursäkt för att acceptera vilka kränkningar som helst. Också på den punkten har vi en lag som är tydlig. Tyvärr har Högsta domstolen mer eller mindre ogiltigförklarat hetslagstiftningen i och med Åke Green-domen. Det dröjde inte länge innan vi kunde se konsekvenserna. Senast friades några nazister som spridit hatpropaganda mot homosexuella av Göta Hovrätt som hänvisade till Green-fallet. Nu försöker Leif Liljeström göra en ”pastor-Green” genom att först hetsa mot homosexuella på sin hemsida och sedan hävda att han gjort det i en predikosituation. Även om homofoba nätpredikanter och andra stollar som anser sig ha rätt att kränka sina medmänniskor i offentligheten är i minoritet bland trossamfundens medlemmar har samfunden ett ansvar som de inte kan smita ifrån.

Det handlar om att klargöra att det inte är okej att kränka en människa på grund av hennes eller hans sexuella läggning eller könsidentitet. Och det är en klar kränkning när svenska missionskyrkan inte tillåter bög- eller flatpastorer. Missionskyrkan har brutit mot lagen och anslagen borde dras in med omedelbar verkan!  Det räcker inte att som förra kulturministern i en riksdagsdebatt, med mig, för några år sedan hävda att man ”avser att inleda en dialog” med missionskyrkan. Nu har de haft fyra år på sig att göra något åt saken utan att något har hänt. Skulle ett trossamfund som inte tillåter svarta att bli pastorer också ha rätt till anslag? Nej, och det visar ju att vi har kommit en bra bit på väg mot ett jämlikt samhälle. Men en kvinna som dessutom är lesbisk är det alltså okej att diskriminera utan att samfundet riskerar att bli av med sitt bidrag.

Människovärdet får inte förminskas och begränsas till att handla om religionsfrihet. Barns, kvinnors och mäns värdighet kan aldrig förhandlas bort med hänvisningar till religionsfriheten. Yttrandefrihet och demokrati är en förutsättning för religionsfriheten och då kan aldrig kränkningar av människors värde och värdighet bortförklaras med heliga citat eller trosläror.

Givet är att lika krav ska ställas så länge det handlar om ekonomiskt stöd från samhällets sida. Ett kristet trossamfund som agiterar med islamofobiska förtecken eller ett muslimskt samfund som hetsar mot judar i sann antisemitisk anda ska självfallet aldrig komma ifråga för offentligt stöd. Nu får det äntligen vara ett slut på allt tåtassande runt de nyfundamentalistiska krafterna som höjt sin stämma i trossamfunden. Vi kan inte fortsätta tro att det räcker med att enbart föra dialoger. Om trossamfunden vill få del av statliga offentliga anslag måste de verka för icke-diskriminering och jämlikhet. Annars blir det svårt att ta regeringens arbete för jämställdhet och jämlikhet på allvar och det kristna kärleksbudskapet kommer att eka i sin tomhet.

Tasso Stafilidis, riksdagsledamot (v) i riksdagens lagutskott och kulturutskott