Dans
Motion 2001/02
Stockholm den 4 oktober 2001
V213 / HP
1 Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning………………………………………………………………………………………….1
2 Förslag till riksdagsbeslut…………………………………………………………………………………..1
3 Struktur och tillväxt…………………………………………………………………………………………..2
4 Utveckla dansen – en handlingsplan…………………………………………………………………….3
5 Dansscenerna………………………………………………………………………………………………….3
6 Dansens Hus…………………………………………………………………………………………………..4
7 Utvärdering av anslagen och kostnadsutvecklingen…………………………………………………4
8 Avtal för de fria dansgruperna…………………………………………………………………………….6
9 Verksamhetsbidragen och mångfalden………………………………………………………………….6
10 Nationellt uppdrag………………………………………………………………………………………….7
11 Unga koreografer…………………………………………………………………………………………..7
12 Jämlika villkor……………………………………………………………………………………………….8
13 Socialförsäkringen………………………………………………………………………………………….8
14 Internationellt kulturutbyte och gästspel…………………………………………………………….. 9
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur en tydlig struktur för dansområdet kan åstadkommas, vilken ska syfta till att främja tillväxten på dansområdet och uppvärdera dansen som konstform.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för att utveckla dansen som konstform.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över tillgången på funktionella scener för dansen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppdrag till Dansens Hus att bilda ett dansnätverk.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en konsekvensanalys när det gäller effekterna av att medelstilldelningen till dansen inte följer den faktiska kostnadsutvecklingen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utvärdering av hur anslagens storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på dansinsitutionerna, hos de fria grupperna och koreograferna.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minst 3-åriga avtal bör slutas med de fria dansgrupperna och koreograferna.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda de finansiella konsekvenserna av en långsiktig lösning på frågan om verksamhetsbidrag och projektbidrag för de fria dansgrupperna och koreograferna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att att inrätta nationellt uppdrag på dansområdet .
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av behovet av att unga koreografer ges etableringsmöjligheter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga verksamma fria grupper i landet ska synliggöras av Statens kulturråd t.ex. Genom att inbegripas och återfinnas i statistik, riktade satsningar, utredningar osv.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av dansarnas särskilda situation när det gäller pension och socialförsäkring så att inte de fria dansarna missgynnas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i arbetet inom EU och FN främja det internationella kulturutbytet av dans.
3 Struktur och tillväxt
Dansen i Sverige består av ett nätverk av insitutioner, grupper och koreografer nationellt, regionalt och lokalt. Detta är en geografisk struktur som i sig skulle kunna utgöra grunden för att expandera danskonsten. Men danskonsten har under under lång tid varit styvmoderligt behandlad och än i dag finns en stor ekonomisk och strukturell obalans mellan dansen å ena sidan och teatern å andra sidan. Visserligen har det under de senaste fem åren gjorts satsningar inom dansområdet som bekräftat dansen som egen konstform, men på något sätt har dansen inte fått bli ett eget tillväxtområde.
Operabaletten vid nationalscenen har tillsammans med Dansens Hus initierande, främjande och producerande uppgifter av nationell betydelse. De regionala institutionerna är Göteborgsoperans balett, Skånes Dansteater och Norrdans. Utöver dessa institutioner finns de fria dansgrupperna och de koreograferna som inte är knutna till institutionerna. Utan tvekan går det att konstatera att det behövs en samlad bild om danskonstens förutsättningar och problematik.
Vänsterpartiet menar att regeringen måste initiera en utredning som ska se på problematiken och förutsättningarna för att därigenom skapa en tydlig struktur för dansen, en struktur som gör dansen till ett tillväxtområde med möjligheter till utveckling och expansion. Tydliga och klara strukturer i danskonsten är förutsättningen för en väl fungerande organisation som i sin tur lyfter upp konstformens egenvärde. Den rent konstnärliga strukturen med innehåll och framförande ska ligga helt och hållet på konstnärerna, men den organisatoriska strukturen kräver en tydlig politik för dansen som konstform. En sådan politik saknas i dag. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att den bör utreda hur en tydlig struktur för dansområdet kan åstadkommas, vilken ska syfta till att främja tillväxten på dansområdet och uppvärdera dansen som konstform.
4 Utveckla dansen – en handlingsplan
Att det saknas en tydlighet i strukturen kan i förlängningen hämma det konstnärliga uppdraget. Ett stort och varierat utbud av dansföreställningar förekommer främst i Stockholm, medan det på regional och lokal nivå råder en ojämn satsning. Danskonsten måste ges förutsättningar för ett fritt och oberoende skapande. Vänsterpartiet menar att det behöver upprättas en handlingsplan för hur danskonsten ska utvecklas och bli en oberoende konstnärlig kraft i samhället. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
5 Dansscenerna
En förutsättning för dansen är tillgången på scener. I Sverige finns i dag ett stort antal små och medelstora scener. De stora scenerna för dans är egentligen bara två: en vid Malmö Musikteater och en vid GöteborgsOperan. Det är i och för sig inget självändamål med stora scener men bristen på sådana begränsar danskonsten och gästspelsutbudet. Även den totala upplevelsen och intrycket kan bli förändrat då ett färdigt stycke som ska turnera tvingas förändras för att passa in på en mindre scen.
Vänsterpartiet menar att det finns ett behov att se över tillgången på funktionella scener för dans som ett led i att göra danskonsten mer tillgänglig men också för att inte hämma det konstnärliga skapandet med givna oföränderliga dansytor. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
6 Dansens Hus
Dansens Hus har till skillnad från Operabaletten ingen fast ensamble men har i likhet med Operan ett uppdrag med särskild nationell betydelse. Dansens Hus är den i särklass största dansscen i landet som utan egen ensemble arbetar med gästspel, initierar produktioner, främjar nyskapande och producerar föreställningar i samarbete med olika koreografer och deras dansare. Med liknande viktiga uppgifter finns även de tre fria dansscenerna: Dansstationen i Malmö, Moderna Dansteatern i Stockholm samt Unga Atalante i Göteborg, i mindre skala men med hög konstnärlig kvalitet och en absolut spännande och nyskapande verksamhet.
Vänsterpartiet menar att Dansens Hus även borde få ett uppdrag att bilda ett dansnätverk i landet där samarbetet till exempel kunde bestå i den producerade dansen i landet. Även de internationella gästspelen kunde tillgängliggöras för en bredare publik. Samarbetet skulle knyta till sig samtliga dansproducenter, såväl dansinstitutioner som fria dansgrupper och koreografer. Ett nätverk skulle också kunna knyta till sig internationella kontakter för exempelvis samproduktioner mellan olika länder och smidigare hantering av gästspel. Självklara delar skulle även kunna vara gemensamt publik- och informationarbete i landet och internationellt, som ett led i att marknadsföra dansen och nå fler ovana dansbesökare. Även Riksteatern skulle kunna ingå i nätverket och bidra bl.a. med sin överlägsna kunskap och erfarenhet av turnéverksamhet. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening det som här anförs om uppdrag till Dansens Hus att bilda ett dansnätverk.
7 Utvärdering av anslagen och kostnadsutvecklingen
Efter en genomlysning av dansområdet, genom ett antal översyner och undersökninger under de senaste två åren, har Kulturrådet konstaterat att det finns behov av ökat stöd till flera delar av dansområdet. Fortfarande finns platser i landet där befolkningen sällan får uppleva professionell dans. De nationella målen om regional förankring och tillgänglighet i hela landet är därmed långtifrån uppnådda. Fördelningen av anslagen till dans administreras och bedöms av Statens Kulturråd. Enbart nationalscenen, Operan, får sitt anslag direkt i budgetpropositionen via Kulturdepartementet. Anslaget destineras således till såväl institutionerna som till de fria grupperna. Kulturrådet har ett mycket stort ansvar för att de statliga medlen fördelas på ett rättvist sätt och med tydliga kriterier.
Påpekas bör dock att kulturrådets anslagsnivå bygger på en utredning från 1980-talet. Enligt förordningen om statsbidrag till regional kulturverksamhet (SFS 1996:1598) skall statsbidragens storlek bestämmas utifrån kostnaden för verksamheten. Enligt Vänsterpartiet bör bidragen i enlighet med riksdagsbeslut 1996 fördelas så att kulturinstitutionerna och de fria grupperna får bidraget uppräknat med lönekostnadsindex.
Den huvudsakliga tilldelningen av anslagen till dansområdet går till nationalscenen och institutionerna. Konsekvensen av denna obalans har bl.a. medfört att de fria gruppernas ekonomi urholkats och förutsättningarna för det fortsatta konstnärliga utövandet begränsats.
I Budgetpropositionen 2001 ökas anslaget för de fria dans- och teatergrupperna med 20 miljoner kr. Detta efter att Kulturrådet presenterat både en rapport och en konsekvensanalys av medelsbristen inom konstområdet. Behovet som presenterats är att anslagen till den fria scenkonsten måste dubbleras. Vänsterpartiet menar att den anslagsökning som nu föreligger är en bra början för att komma tillrätta med underfinansieringen av de fria dans- och teatergrupperna men att staten även i kommande budgetar måste ta ansvar för att täcka de fria dansgruppernas underfinansiering.
Ett annat dilemma för dansens kostnadsutveckling är det faktum att gästspelen kostar mer när kronans värde sjunker. Eftersom så har varit fallet under de senaste åren har kostnaderna ökat för att ta in utländska gästspel. Detta är ett av de områden som måste analyseras när kostnadsutvecklingen inom dansområdet utvärderas.
Vi ser även vikten av att anslagen utvärderas så att dansens anslagsnivåer på sikt ska kunna likställas med teaterns. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som här anförs om behovet av en konsekvensanalys när det gäller effekterna av att medelstilldelningen till dansen inte följer den faktiska kostnadsutvecklingen.
Vi ser också behovet av en utvärdering av den faktiska kostnadsutvecklingen om hur anslagens storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på respektive dansinstitutioner och i de fria dansgrupperna. Med detta vill vi komma bort från diskussionen om anslagen i sig och i stället få underlag till en diskussion om vad anslagen ska användas till, d.v.s. få en fördjupad kulturpolitisk diskussion. Vi ser inte att det föreligger något konkurrensförhållande mellan institutioner och fria grupper, utan enbart ett ojämlikt ekonomiskt förhållande. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som här anförs om behovet av en utvärdering av hur anslagens storlek svarar mot den verksamhet som bedrivs på dansinsitutionerna, hos de fria grupperna och koreograferna.
8 Avtal för de fria dansgruperna
Flertalet av de fria dansgrupperna har fortfarande sin hemvist i Stockholm, även om det går att se en regionalisering. För att kontinuitet och kvalitet skall kunna utvecklas krävs att staten, landstingen/regionerna och kommunerna sluter minst 3-åriga avtal med de fria dansgrupperna. En sådan åtgärd har föreslagits i rapporten †Friheten har ett prisâ€. Vänsterpartiet menar att konstnärerna ska få ägna sig åt den skapande processen och inte tidsödande arbete med att fylla i ansökningshandlingar för att erhålla anslag. Det är vår självklara uppfattning att både konstarten och samhället kommer att tjäna på de längre avtalsperioderna. På så vis ges förutsättningar så att kvaliteten kan stärkas och utvecklas. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som här sägs om att minst 3-åriga avtal bör slutas med de fria dansgrupperna och koreograferna.
9 Verksamhetsbidragen och mångfalden
I dag finns en struktur med verksamhetsbidrag och projektbidrag för de fria dansgrupperna och koreograferna. Under 2000 fördelade Statens kulturråd sammanlagt 6,2 miljoner kronor i verksamhetsbidrag till 12 dansgrupper. Vi ser allvarligt på utvecklingen att allt fler ordinarie verksamheter tvingas genomföras i form av projekt. Förutom den osäkra arbetssituationen för konstnärerna medför projektomvandlingen av ordinarie verksamhet att kvalitet och kontinuitet äventyras. Däremot kan projektformen givetvis vara en mycket lyckad form för att utveckla en verksamhet eller framför allt en möjlighet till nyskapande och gränsöverskridande satsningar, dock inte en form att bygga kontinuerlig verksamhet på.
Den rådande situationen med verksamhetsbidrag som inte räcker till verksamheten, har gjort projektanslaget till en omistlig del av finansieringen av den ordinarie verksamheten. Vad blir det då av alla spännande verksamheter och projekt som inte får statligt stöd? Vi vill att regeringen utreder de finansiella konsekvenserna av en långsiktig och hållbar lösning på frågan om verksamhetsbidragen och det särskilda projektanslaget. Detta bör Riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Ett annat förslag som rapporten †Friheten har ett pris†lyft upp, är en koncentration av anslaget till färre dansgrupper och koreografer. Här ser vänsterpartiet en risk att mångfalden hotas. Att ett färre antal grupper erhåller högre anslag försämrar situationen för de grupper som inte erhåller något verksamhetsbidrag. En sådan åtgärd begränsar det konstnärliga uttrycket genom att det leder till att vi får ett mycket mindre antal fria grupper och koreografer.
Regelverket för att erhålla bidrag bygger på att vissa subjektiva värderingar görs och egentligen saknas motiveringar till avslagsbeslut. Eftersom det totala anslagets storlek är begränsat måste avslaget inte bero på att den konstnärliga kvaliteten brister. Men ett avslag från Kulturrådet tolkas oftast som att det finns allvarliga brister i den konstnärliga kvaliteten. I synnerhet gäller detta regioner, landsting och kommuner. Vänsterpartiet menar att det föreligger ett behovt av en långsiktig lösning på frågan om verksamhetsbidrag och projektbidrag samt en belysning av de reella orsakerna till att ansökningar avslås för de fria dansgrupperna och koreograferna.
10 Nationellt uppdrag
Ett nationellt uppdrag innebär att erfarenheter och kunskaper av en verksamhet som haft stor positiv betydelse för en kommun eller region får spridning nationellt. Ett riktat nationellt uppdrag innebär dessutom en möjlighet till en tidsbegränsad satsning och utvecklingsfas.
Vänsterpartiets självklara mening är att ett nationellt uppdrag skall tilldelas dansområdet. Dessutom behövs det ett nationellt uppdrag specifikt avsett för dans riktad till barn- och ungdomar. Detta bör Riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
11 Unga koreografer
Det finns ett antal verksamma unga koreografer i landet, några av dem utbildade i Sverige. Dessa har från tid till annan svårt att etablera sig. Bidragen har nämligen en exkluderande effekt eftersom det är de redan etablerade som erhåller bidrag. Det måste ligga i samhällets intresse att finna etableringsmöjligheter för att möjliggöra för unga koreografer att komma ut med sitt skapande och bidra till dansens utveckling. I synnerhet gäller detta yngre kvinnliga koreografer vilka ofta har svårare att hävda sig än sina manliga kollegor, precis som fallet är på andra områden i samhället. Vänsterpartiet menar att etableringen av unga koreografer är en investering för framtiden. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som här anförs om behovet av att unga koreografer ges etableringsmöjligheter.
12 Jämlika villkor
Att den fria scenkonstens verksamhetsområden är många är kanske väl känt. Mindre väl känd är all den professionella teater och dans som produceras ute landet, vilken inte uppbär statliga kulturanslag.
I dag fungerar anslagstilldelningen som en osynliggörande faktor för alla de fria grupper som ej erhåller några statliga anslag. Det kan inte vara statens mening att medverka till detta osynliggörande av professionella konstutövare. Såväl konstutövarna själva som deras publik ska ju omfattas av de nationella kulturpolitiska målen. Därför ska inte anslagstilldelningen vara den faktor som avgör huruvida staten ska lyfta fram en särskild konstproducent eller inte.
Oavsett om en fri grupp erhåller anslag från Statens Kulturråd eller ej bör verksamma fria grupper erhålla samma service som de grupper som erhåller statliga verksamhetsbidrag eller projektbidrag. De verksamma fria gruppernas verksamhet bör synliggöras av Statens kulturråd t.ex. genom att inbegripas och återfinnas i statistik, riktade satsningar, utredningar osv. Staten bör på detta sätt uppvärdera och synliggöra den mångfald som existerar i landet i stället för att som nu är fallet i det närmaste osynliggöra alla de professionella fria grupper och konstutövare som inte uppbär statliga anslag. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
13 Socialförsäkringen
De statligt anställda dansarna har en garanti/avtalspension som ger dansarna möjlighet att gå i pension redan vid 40 års ålder. Detta är en välförtjänst pension då flertalet av dansarna slitit ut sina kroppar och behöver vila. Dilemmat är att inga andra dansare, exempelvis i de fria grupperna, har rätt till en sådan pension. Vänsterpartiets mening är frågan kring dansarnas pension och socialförsäkring måste ses över så att inte de fria dansarna missgynnas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
14 Internationellt kulturutbyte och gästspel
Internationellt kulturutbyte och gästspel av dans ger möjlighet till konstnärlig befruktning och inspiration. Vid internationella kulturutbyten får människor i Sverige ett ypperligt tillfälle att uppleva och ta del av teater och dans som producerats i andra länder. På samma sätt kan dansen i Sverige presenteras för publik i andra länder. Vänsterpartiet ser det kulturella utbytet som en oerhört viktig del i det internationella kultursammanhanget. Det är dessutom oerhört viktigt för värnandet av utvecklingen inom de olika konstarterna. Kulturutbytet har också en stor outnyttjad potential att utveckla förståelsen mellan människor över alla gränser.
Kulturens betydelse för att påverka attityder och fördomar är ovärderlig. Likaså är kulturen en källa för förståelse och bekräftelse av de egna känslorna, vilket stärker människor i deras identitet. Särskilt viktigt är det med kulturinsatser som på olika sätt bidrar till öppenhet och respekt för olika grupper. Här har det svenska kulturlivet även ett ansvar gentemot människor i andra länder, där man på olika sätt förtrycker sin befolkning eller vissa minoriteter och bryter mot konventionen om de mänskliga rättigheterna. Sverige kan använda kulturaktiviteter som ett aktivt verktyg i biståndsarbetet för att stärka demokratiseringen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet menar att Sverige på olika sätt ska stödja det kulturella utbytet av dans genom att i EU och FN arbeta för ökat internationellt kulturutbyte. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Stockholm den 4 oktober 2001
Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)
Peter Pedersen (v)
Willy Söderdahl (v)
Om detta inlägg
Du läser nu “ Dans ”, ett inlägg på Tasso Stafilidis webbplats.
- Publicerat:
- 2001-10-04 12:52
Tipsa en vän
Inga kommentarer
Hoppa till kommentarfältet | kommentarer rss [?] | trackback uri [?]