Frågor till Bosse Ringholm
Vi vill ställa några frågor till Bosse Ringholm inför EUs
finansministermöte i Malmö 20-22 april. Till toppmötet om sysselsättning i
Stockholm förra månaden lade Ekofin-rådet fram olika rapporter om vilken
politik som ska genomföras för att öka sysselsättningen och tillväxten inom EU.
Bästa Bosse,
vi har läst rapporten om den ekonomiska politiken från Ecofin-mötet i
förra månaden. Du och dina kollegor har tydligen enats om en utpräglat
borgerlig linje. Återhållsamma och mera flexibla löner, mer rörlighet på
arbetsmarknaden och färre ”hinder”, mera tryck på de arbetande, ja,
faktiskt allt det som finns på SAFs önskelista och som ’arbetskraftarna’,
dvs de arbetande människorna, ser på med misstänksamhet och oro för framtiden.
Det verkar som om du och dina kollegor är som förhäxade av den liberala
stabilitetspolitikens dogmer. När arbetslösheten var hög skulle vi spara
oss ur krisen. Nu när den fallit skall vi spara oss till växt och välstånd.
Vi trodde annars att ni var på väg att lämna stabilitetspolitiken.
I Lissabon-besluten tyckte vi oss möta vi nya tongånger: dynamisk växt,
kunskapsekonomi byggd på livslångt lärande, ansvar även för de svaga på
arbetsmarknaden, osv. Är det redan historia?
Om det är så att Europa skall bli den nya kunskapsekonomins mekka, som ni
talade om den gången, så måste ju stabilitetspolitiken skrotas. Istället
behövs massiva offentliga investeringar i skola och utbildning på alla
nivåer. Arbetet skall inte avregleras utan skyddas och förbättras.
Kvalitet måste bli nyckelordet: kvalitet i arbetet, kvalitet vad gäller
familjeliv och omsorg, kvalitet i boendet, kort sagt livskvalitet måste
vara målet för den ekonomiska politiken.
Det förefaller som EUs finansministrar går efter den amerikanska modellen.
Där är rörligheten och otryggheten på arbetsmarknaden hög, därför måste
den vara det hos oss också! Där är de sociala lönekostnader låga, därför
skall de sänkas även hos oss. Där får folk själva bära skulden och ta
ansvaret om de blir arbetslösa, därför skall vi individualisera ansvaret
även här. I högtidliga stunder brukar ditt parti tala om EU som ett alternativ till
USA. Ni talar om ”det sociala Europa”, men på Ecofin-mötet liksom på
toppmötet i Stockholm var det ’marknadens Europa’ som dominerade.
Skall det nu bli likadant i Malmö? Skall ni tala om skattesänkningar eller
kunskapsinvesteringar? Om reducerade socialförsäkringar eller förbättrade
sociala trygghetssystem? Om ökat uttag av arbetstimmar eller
arbetstidssänkning? Om hållbar tillväxt eller kapitalmarknadernas
bekymmer? Om kvantitet eller kvalitet?
Nu när arbetslösheten minskat kommer unga människor att ställa krav på
arbetsgivare och samhälle, och de kommer att kräva bra utbildning,
meningsfulla arbeten, goda villkor för familjebildning, tid att ta hand om
sina barn, livskvalitet. Företagarna vet (eller kommer att få lära sig)
vad det innebär, och de finansministrar som biter sig fast vid den gamla
stabilitetspolitiken kommer att få stora problem. I rapporten om den
ekonomiska politiken framhålls behovet av förändringar
av regler och institutioner på arbetsmarknaden. Det krävs återhållsamma
löneökningar och mer flexibla löner. Vidare måste den yrkesmässiga och
geografiska rörligheten öka. Regler på arbetsmarknaden som hindrar
sysselsättning måste bort, med vilket ofta brukar menas försämrad
arbetsrätt. Tidigare har finansministrarna uttalat att länder som
”kombinerar relativt generösa bidragssystem med omfattande
anställningsskydd, bör se över sin lagstiftning”. I rapporten om de
offentliga finanserna framhålls att sänkta skatter ska
förenas med strikt budgetkontroll. Erfarenheterna visar dock att
skattesänkningar inte till fullo är självfinansierade utan måste följas av
nedskärningar i de offentliga utgifterna, påpekar finansministrarna.
änderna uppmanas att skynda på med förändringar i skatte- och
socialförsäkringssystemen. Felaktigt utformade kan de hämma viljan att
söka arbete. Speciellt arbetslösa i låglöneyrken måste få ökade incitament
för att ta ett jobb. Kravlösa och generösa arbetslöshetsersättningar
skapar bidragsberoende och försvårar inträde på arbetsmarknaden.
Vad Bosse Ringholm och hans kollegor gör är att lägga skulden för arbetslösheten på
de arbetslösa själva. Det är en klassisk högersyn att individualisera ett
samhälleligt problem. Vilka skatter är det som ska sänkas?
Vilka nedskärningar i de offentliga
utgifterna är att vänta? På vilket sätt kan socialförsäkringssystemen
hämma viljan att söka jobb? Vad är det för regler på arbetsmarknaden som
behöver förändras? Vi förväntar oss ett svar från Bosse Ringholm. Vi vill
också höra om han anser att denna politik utformas för att tillfredställa
kraven inom EMU. Vi misstänker starkt att så är fallet.
Herman Schmid (v) EUparlamentariker
Tasso Stafilidis (v) riksdagsledamot
Om detta inlägg
Du läser nu “ Frågor till Bosse Ringholm ”, ett inlägg på Tasso Stafilidis webbplats.
- Publicerat:
- 2001-08-13 20:20
- Kategori:
- Anföranden, Politik
Tipsa en vän
Inga kommentarer
Hoppa till kommentarfältet | kommentarer rss [?] | trackback uri [?]