Athen

Tasso Stafilidis Athen den 20 oktober 2000

Jag är så stolt! Jag är stolt! Jag är stolt över att få stå här idag. Jag är stolt över Er. Jag är stolt för att jag är kapabel att älska. Jag är människa! Jag är stolt och jag är gay!

Jag heter Tasso Stafilidis, är av grekisk börd, född i Sverige av grekiska föräldrar och sedan 1998 är jag parlamentariker i Sveriges Riksdag.

Kära vänner, nästan alla människor har vissa grundläggande behov gemensamt. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl personlig som samhällelig utveckling. Min syn är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Öppenhet och respekt gentemot homo- och bisexualitet är en förutsättning för att alla skall kunna leva ett värdigt liv oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr visas i vårt samhälle fortfarande en intolerans gentemot homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilken bl.a. tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering.

Homofobi är samlingsbegreppet för de negativa reaktioner en del människor visar homosexuella. Homofobi beskrivs i nationalencyklopedin som en personlig, irrationell rädsla för homosexualitet, homosexuella människor eller egna homosexuella impulser. Även samhällets rädsla för och intolerans mot homosexuella kan kallas homofobi. Rädsla och okunskap ligger bakom homofobi. Det är därför nödvändigt att på olika vägar med kraft bekämpa de negativa attityder och felaktiga begreppsbildningar rörande homo- och bisexualitet som finns i samhället.

Homo- och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar, med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. Vi kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygden. Det enda som skiljer oss från heterosexuella är att vi har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön.

Det svenska parlamentet har gjort uttalanden som jag bara väntar att det grekiska parlamentet också ska göra. Ett exempel är från 1973: ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”, Från 1976:” den bästa grunden för att förbättra homosexuellas situation i samhället, måste därför vara att fortlöpande på olika rättsområden skapa regler, vilka så långt som möjligt inte leder till särbehandling av homosexuella” samt Från 1986: ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv  Att det finns underlag för att dra dessa slutsatser är viktigt eftersom det ger en säker grund för ställningstagandet att homosexuella inte skall diskrimineras ”.

Jag vill vara med och bidra för en förändrad syn i det grekiska parlamentet och i det grekiska samhället. Jag vill bidra till att respekt och tolerans skapas för människors rätt att välja vem man vill leva med oavsett kön, och att uttrycka sin könstillhörighet som man själv vill oavsett den av samhällsnormen för individen vid födseln fastställda könet.

Som parlamentariker i Sveriges riksdag medverkar jag till att belysa och synliggöra situationen för människor med olika sexuell läggning och könsidentitet. Jag vill att FN:s konvention om människors lika värde och likhet inför lagen efterlevs. Min strävan är att nå dit där lagstiftningen inte diskriminerar och särskiljer. Så länge en människa inte skadar andra människor eller inskränker någon annan människas frihet måste hon/han ha rätt att välja hur hon/han vill leva sitt liv och möta respekt och tolerans för detta.

På vilket sätt är Athens Pride viktigt? Jo, på alla sätt! Euro Pride, World Pride och alla andra Pride har större och långt vidare betydelse än att vara en träffpunkt för alla oss. Athens Pride förändrar attityder. Vi blir synliga och för vissa så handlar det om att synliggöra sig själva. Vi måste alla bli bättre på att se och inte döma.

Jag tror att fler Pridetillställningar och en förändrad lagstiftning är ett måste för att folk ska få ändrade attityder till oss. Så vi kan spräcka hål på fördomarna. Men varför dröjer lagstiftningen så och vad gör politikerna i Grekland, mitt fädernesland.

I Sveriges så har det skett en rad förändringar och förbättringar i både vad gäller attityderna och lagstiftningen. Men var befinner sig Grekland? Varför har vi inte en lagstiftning i Grekland som inte diskriminerar och särskiljer?

Europakommissionen har slagit fast att homosexuella kvinnor och män tillhör de grupper som är mest utsatta för sexuella trakasserier, att trakasserier av någon på grund av hans eller hennes sexualitet tveklöst undergräver människans värdighet och att ett sådant beteende omöjligen kan accepteras i arbetslivet. Enligt artikel 13 i Romfördraget kan Europeiska rådet genom enhällighet och efter hörande av Europaparlamentet ”vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Artikeln är placerad under unionens grundläggande principer och understryker dess betydelse för alla EG-fördragets tillämpningsområden.

I november 1999 antogs ett förslag om ett antidiskrimineringspaket som ska försöka stödja och bygga på redan befintliga lagar i enskilda medlemsstater och det ska dessutom fylla de luckor som finns i existerande arbetsmarknadslagstiftning i hela den europeiska unionen. Paketet består av direktiv som förbjuder diskriminering i arbetslivet, oavsett sexuell läggning, ras, etniskt ursprung, religiös uppfattning eller tro, ålder eller funktionshinder.

Artikeln är tyvärr inte något effektivt instrument. Den är inte till något förpliktigande då den bara ger rådet möjlighet att arbeta mot diskriminering. Det är svårt att driva igenom frågor då det krävs enhällighet i rådet vilket gör att förslag enkelt kan stoppas. Dessutom har Europaparlamentet ingen medbeslutanderätt över artikeln. Parlamentet har status av att vara de europeiska medborgarnas röst i unionen.

Det har nu snart gått 20 år sedan Europarådet första gången antog en rekommendation (924 år 1981) som uppmanade medlemsstaterna att avskaffa all diskriminering av homosexuella. Europarådet har också i olika sammanhang bland annat vid medlemskapsförhandlingar för nya medlemsländer, tagit upp frågan om situationen när det gäller homosexuellas mänskliga rättigheter. När exempelvis Rumänien 1993 beviljades medlemskap förband man sig att avskaffa artikel 200 i den rumänska strafflagen, som förbjuder homosexuella förbindelser. Rumänien har dock hittills vägrat att fullfölja sina åtaganden. Det ser dock ut som om landet  -inför risken av att bli utesluten ur Europarådet – nu är på väg att verkligen ändra sin lagstiftning.

En viktig funktion för att stärka homosexuellas mänskliga rättigheter har också Europadomstolen för mänskliga rättigheter spelat. Den har vid flera tillfällen fällt olika länder (Irland, Storbritannien, Cypern) då deras lagstiftning mot homosexuella förbindelser har ansetts strida mot Europarådets konvention om mänskliga rättigheter.

Jag anser att

-     Greklands regering bör verka för att Europaparlamentet ges medbeslutanderätt vid beslut om åtgärder enligt artikel 13.

-     Greklands regering bör också verkar för att beslut om åtgärder enligt artikel 13 kan fattas genom kvalificerad majoritet istället enhällighet.

-     Diskrimineringsfrågorna måste föras in under unionens första pelare och därmed få så kalla direkt effekt, vilket innebär att enskilda europamedborgare vid en tvist kan åberopa den i nationell domstol.

-         Grekland bör också med stöd av artikel 13 ta initiativ till att det utarbetas ett förslag på en handlingsplan mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

-         Och viktigast av allt, nu är det dags att Grekland en gång för alla tar starkt avstånd från all diskriminering och likställer lagstiftningen så den gäller lika för ALLA, oavsett sexuell identitet.

Nu slutligen, kära vänner, det har ingen betydelse vad vi kallar oss för, bara vi själva vet och har kraften att vara stolta, synliga och kräva vår plats. Vars och ens egen identitet har ingen någonsin rätten att sätta sig över. Så var nu stolt, våga stå upp för dina mänskliga rättigheter och kräv den plats du har rätt till, våga älska.

Njut nu kära vänner, fröjdas…