Några aktiebolagsrättsliga frågor

Tasso Stafilidis 2000-03-08

Några aktiebolagsrättsliga frågor

1999/2000:LU10

Talman! Simone de Beauvoir gav, några år efter andra världskrigets slut, i boken Det andra könet, en slags sammanfattning av villkoren för kvinnor genom att slå fast att man föds inte till kvinna, utan man blir det. Hennes sentens var och är ett viktigt led i strävan för ett jämställt samhälle. De Beauvoirs sammanfattning har fått ett inflytande i politiken. Vänsterpartiet anser att målet för politiken är att skriva in kvinnor i historien, i samhället och i politiken. Detta är även en av utgångspunkterna för den här dagen, den internationella kvinnodagen.

Det är med glädje jag kan konstatera att majoriteten i Lagutskottet  förordat ett tillkännagivande av motionen L214 av Carina Hägg och Martin Nilsson; om att införa en skyldighet att i årsredovisningen ange könsfördelningen i företagens styrelser och andra ledningsorgan, vilket är ett led i jämställdhetsarbetet.

Det har skett något inom svensk politik. Könsfördelningen är jämn i regeringen och kvinnorepresentationen i riksdagen är hög. Det är unikt i en internationell jämförelse. Tänk om vi kunde ha Simone de Beauvoir med oss här och diskutera med henne hur kvinno- och manskönet konstrueras idag. Hon skulle säkerligen glädjas åt att representationen av kvinnor i riksdagen och regeringen är så pass hög som den är idag.

Men talman, de Beauvoir hade, liksom jag själv, inte kunnat låta bli att peka på det faktum att; flertalet av ordförande- respektive vice ordförandeposterna i riksdagens utskott fortfarande innehas av oss män. Lagutskottet är ett av de få undantagen.

Men om vi tillsammans med Simone de Beauvoir skulle vända blicken mot de stora företagens styrelser, skulle hon säkerligen inte bli särskilt imponerad. Vi i Vänsterpartiet är det i alla fall inte.

I Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet , som för övrigt debatterades tidigare i dag, kommer det fram att när det gäller de börsnoterade bolagens styrelseposter, innehas de fortfarande till 95,5% av män! Den kvinnliga andelen ledamöter uppgår endast till 4,5 %. Utifrån detta kan vi alltså konstatera att trots årtionden av debatt och olika mentorsprogram så osynliggörs fortfarande kvinnors kompetens och män fortsätter att utse och tillsätta andra män i styrelseposter.

Som en direkt följd av detta är det viktigt att diskutera begreppet kompetens. En följd av att män väljer att utse män är det vanligt förekommande med helt manliga världar i bolagsstyrelser. I dessa sammanhang återskapas normen om att chefer ska vara män, beslutsfattare ska vara män. Och eftersom detta inte ifrågasätts genom att stifta en lag om könskvotering, återskapas normen outtalat.

De frånvarande kvinnorna lämnar fritt spelrum för fördomsfulla föreställningar om kvinnor som: Kvinnor vill inte, vågar inte, kvinnor är inte tillräckligt kompetenta och säkra. Eller det sätt som män utformar chefskapet på ÄR chefskap.

I regeringens skrivelse, och i utskottsmajoritetens ställningstagande, nämns alltså inte kvotering som ett alternativ. Ett annat synsätt, grundat på kunskaper om könsfördelningen på högre nivåer i näringslivet, är att det redan finns ett väl fungerande, om än omedvetet, kvoteringssystem efter kön. De flesta män är dock lyckligt ovetande, om att de kvoterats in på ledande befattning i börsnoterade bolagsstyrelser, med hjälp av sitt eller på grund av sitt, just det, kön. Kompetensbegreppet är alltså en produkt av det redan existerande könskvoterings-systemet.

Att vara man är alltså en kompetens i sig. Om en seriös diskussion och politik ska föras om kvotering måste fakta om den nuvarande situationen i bolagsstyrelser tillföras. Diskussionen eller den förda politiken kan inte handla om ”kvotering eller ej” den måste istället handla om vilka kvoter som är önskvärda. Vi måste ställa oss frågorna: Är vi nöjda med den rådande kvoteringen? Kan Sverige sägas vara en demokrati, när kvinnor som grupp utesluts från makt och auktoritet i börsnoterade bolagsstyrelser?

Vi i Vänsterpartiet hävdar att för att vi ska kunna ta tillvara kvinnors erfarenheter och kompetenser, så att de kommer arbetslivet och samhället till godo, behövs det en jämn könsfördelning inte bara i riksdag och regering, utan också i företagens styrelserum. Fler kvinnor i bolagsstyrelser innebär att underlagen för beslut blir bredare och mer representativa, eftersom kvinnor representerar en kompetens som är grundad på andra erfarenheter än mäns. Vi anser att det är dags att lagstifta om könskvotering i bolagsstyrelser.

Jag sade tidigare att regeringen inte diskuterar kvotering som ett alternativ.  Och det nämnde även Jämställdhets-ministern Margareta Winberg tidigare i dag. Istället förordas ledarfora, temaseminarier samt projekt-verksamheter för att bidra till en utveckling mot ökad jämställdhet i näringslivet. Men, de nämnda siffrorna om kvinnorepresentationen i de stora bolagens styrelser, pekar på att en jämställd kvinnorepresentation inte tycks uppnås på frivillig väg, åtminstone inte inom överskådlig tid.

Hur länge ska kvinnor behöva vänta på att få tillträde till alla de rum som de i rättvisans och demokratins namn har rätt till? Varför är det för regeringen och riskdagen så svårt att formulera en handling som står i samklang med de vackra orden i regeringens skrivelse, om att det är dags att bryta den skeva maktfördelningen mellan kvinnor och män?

Talman! Vi i Vänsterpartiet hävdar att det hos regeringen och utskottsmajoriteten, finns en ovilja att utveckla åtgärder som uttryckligen skulle kunna uppfattas som ett hot mot manliga privilegier, i den här frågan. En lagstiftning för kvotering är ett sätt att flytta fram positionerna. Genom lagstiftning kan vi, inte bara genom ord, utan också genom handling, visa att den sneda könsfördelningen i näringslivets bolagsstyrelser, inte står i samklang med det svenska samhällets strävan för ett jämställt samhälle.

Talman, jag har i mitt anförande valt att lägga tyngden på de börsnoterade aktiebolagen men det samma gäller givetvis även statligt och kommunalt ägda aktiebolags styrelser, vilket framgår av yrkandet i motionen L202.

Vänsterpartiet anser att utmaningen inte ska begränsas till riksdagen och regeringen, utan att även näringslivets toppositioner ska omfattas av det svenska samhällets strävan för ett jämställt samhälle.  Hur länge ska vi vänta på att kvinnor och män tillsammans ska bestämma över världen? Hur länge ska vi vänta på att kvinnor ska ha lika mycket inflytande?

Talman! Det är dags att utmana hur kön skapas – för att använda ett uttryck av Simone de Beauvoir.

Slutligen vill jag även ta upp motionen L208 av Agneta Ringman m. fl. med vilken jag sympatiserar; att begränsa antalet styrelseuppdrag i bolagsstyrelser. Anledningen till att vi valt att inte stödja motionen beror på att inriktningen är att personer som innehar ett stort antal styrelseuppdrag riskerar att på grund av tidsbrist inte fullgöra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt, vilket enligt motionärerna kan leda till att företagens framtid äventyras.

Min och Vänsterpartiets infallsvinkel är att för många styrelseposter utgör en demokratisk brist. Det är helt enkelt en fråga om makt, korruption och yttrandefrihet. Om demokrati!

Med detta Talman,  vill jag yrka bifall till reservation nr.1 och i övrigt bifall till utskottets betänkande.