Homofobi
Debatt i Expressen 990930
HOMOFOBI ATT JÄMFÖRA HOMOSEXUELLA
MED LIVSFARLIGT LÖSNINGSMEDEL!
I tisdagens Expressen kunde vi läsa vad riksdagsledamoten Susanne Eberstein tycker om att homosexuella skulle kunna lämplighetsprövas som adoptivföräldrar: – Man kan inte chansa . Det är som att släppa ut ett nytt lösningsmedel och säga: Det är ingen som vet om det här är livsfarligt. Men vi släpper ut det och ser vad som händer.
Detta uttalande blottlägger en desperation inför att någon kan ha en annan sexuell läggning än den vanligaste. Detta brukar betecknas som homofobi.
Samma Susanne Eberstein m.fl. hävdar på DN debatt dagen innan att frågan om motståndet mot att homosexuella ska kunna prövas som föräldrar inte har något med homofobi att göra. De som vänder sig mot att homosexuella skulle kunna lämplighetsprövas bryr sig bara om barnens bästa, hävdar hon. Detta â€styrks†genom att en anonym kvinna skrivit en debattartikel som får komplettera Ebersteins artikel. Denna kvinna hävdar att hon haft en hemsk barndom eftersom hon adopterades av homosexuella för 35 år sedan. Samma kvinna framträder senare anonymt i Rapport morgon. Efter detta heter det att Rapport morgon â€lyssnat på barnen.â€
Vi ifrågasätter starkt att ett enda fall för 35 år sedan ska väga tyngre än de drygt 40 000 barn som idag lever med homosexuella föräldrar och som utgör underlag för den forskning som gjorts på området! Dessutom har ju den ovan nämnda uppenbarligen misslyckade adoptionen kunnat ske med nuvarande lagstiftning som innebär att såväl ensamstående hetero- som homosexuella kan ansöka om adoptioner. Endast den som öppet visar sin homosexualitet genom att leva med någon av samma kön är enligt lagen förhindrad att ens ansöka om adoption. Man är diskalificerad på förhand.
Den kunskap som finns om barn i homosexuella familjebildningar återfinns bl.a. i Folkhälsoinstitutets rapport 1997:23 och American Psychological Associations översikt av den forskning som finns om homosexuella som föräldrar. Mest erfarenhet finns om barn som växt upp i lesbiska relationer. De olika studierna pekar i samma riktning, nämligen att barn med bi-Â eller homosexuella föräldrar har det minst lika bra som andra barn. De skiljer sig inte på något sätt från barn som växer upp i heterosexuella relationer. De blir inte ens homosexuella mer än genomsnittet. Möjligtvis är de något mer toleranta mot människor som avviker från majoriteten.
Med tanke på den forskning som redan finns kring barn i homosexuella familjer är det omdömeslöst att hävda att det vore som att släppa fritt ett livsfarligt lösningsmedel att låta öppet homosexuella lämplighetsprövas som adoptivföräldrar. Dessutom är förändringen i lagstiftningen sådan att den bara kan tjäna till barnens fördel.
Gällande lagstiftning innebär att alla adoptioner ska prövas utifrån barnets bästa, aldrig utifrån adoptivföräldrarnas â€rätt†till ett barn. I varje enskilt fall prövar man det urval man har av intresserade adoptivföräldrar och väljer den/dem som bedöms bäst för barnet. Det finns en grupp som inte får sälla sig till detta urval av intresserade adoptivföräldrar man väljer bland, det är homosexuella som lever tillsammans eller har ingått partnerskap. Vad frågan gäller är att även homosexuella tillsammans med alla andra ska kunna prövas som presumtiva adoptivföräldar. Frågan gäller alltså inte någon â€rätt†för homosexuella att adoptera barn. Fortfarande är det i varje enskilt fall barnets bästa man ska utgå från. Men det är ju självklart att det är bättre för barnet om det finns ett större urval föräldrar att välja mellan.
Det finns fall där det helt uppenbart vore bäst för barnet att få homosexuella adoptivföräldrar. Det gäller vid föräldrars dödsfall när barn hunnit fästa sig vid homosexuella släktingar/vänner till föräldrarna. Då måste det anses bättre att barnet hamnar hos människor han/hon redan känner och fäst sig vid (såvida de även i andra avseenden kan anses lämpliga). Detsamma gäller fall där den ene efter ett heterosexuellt äktenskap med barn övergår till ett homosexuellt förhållande. I de fall där den andra biologiska föräldern inte är i livet eller inte vill hålla kontakt med barnet kan det i många fall bedömas som lämpligt att den andre partnern i det nya homosexuella förhållandet får prövas som adoptivförälder. Återigen handlar det om att ta hänsyn till barnets egna önskemål och vem barnet fäst sig vid.
Eberstein m.fl. hotar med att det blir slut med utlandsadoptionerna om homosexuella skulle få adoptera barn i Sverige. Detta påstående saknar grund. Redan idag finns det ju homosexuella som fått barn från andra länder med nuvarande regler. I dessa fall har de inte framträtt som öppet homosexuella. Skillnaden i framtiden blir ju bara att man öppet kan hävda att man är homosexuell och ändå prövas som adoptivförälder. De länder som inte accepterar homosexuella kommer inte heller lämna ut några barn till svenska homosexuella par. Dessutom kommer naturligtvis Sverige inte tvinga till sig barn från något land utan rätta sig efter de regler kring adoptioner som varje enskilt land sätter upp.
Nej, argumenten håller inte. Susanne Ebersteins m.fl. hänvisning till barnens bästa visar sig handla om något helt annat – nämligen homofobi. Det kan inte vara något annat det är tal om när man argumenterar för att just de homosexuella ska undantas från lämplighetsprövning enbart för sin sexuella läggnings skull. Och detta för barnens skull.
Med samma argumentation borde ju då en massa andra befolkningsgrupper vara diskalificerade på förhand. Är det rätt att äventyrare som riskerar livet över huvud taget kommer på fråga? Om en människa med extrema åsikter vill ansöka om adoption ska man då från samhällets sida säga att en nazist eller en homofob över huvud taget inte ska få lämplighetsprövas som adoptivförälder? Om en jude eller zigernare vill lämplighetsprövas som adoptivförälder ska man då neka dem det med hänvisning till fördomar och rasism som dessa människor – och därigenom barnen – riskerar att utsättas för?
Det ligger i barnens bästa att så många adoptivföräldrar som möjligt prövas. Utgångspunkten bör vara barnets bästa och inte föräldrarnas åsikter, sexuella läggning, ålder, kön, etniska tillhörighet, handikapp eller livsstil.
Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s)
Tasso Stafilidis, riksdagsledamot (v)
Yvonne Ruwaida, riksdagsledamot (mp)
Johan Persson, riksdagsledamot (fp)
Sofia Jonsson, riksdagsledamot (c)
Lars Lindblad, riksdagsledamot (m)
Barbro Westerholm, f.d. riksdagsledamot (fp)
Lars Ohly, riksdagsledamot (v)
Helena Bargholtz, riksdagsledamot (fp)
Maggi Mikaelsson, riksdagsledamot (v)
Gunnar Goude, riksdagsledamot (mp)
Lennart Värmby, riksdagsledamot (v)
Om detta inlägg
Du läser nu “ Homofobi ”, ett inlägg på Tasso Stafilidis webbplats.
- Publicerat:
- 1999-09-30 12:57
- Kategori:
- Politik, Press & Media
Tipsa en vän
Inga kommentarer
Hoppa till kommentarfältet | kommentarer rss [?] | trackback uri [?]