Invigning av Stockholmpride 1999

Stockholm Pride

INVIGNING AV STOCKHOLMPRIDE 1999

Underbart, härligt, skönt, varmt, svettigt, kladdigt, enormt, skälvande, sprudlande, fantastiskt… Hej!!!

Jag är så stolt! Hör Du det Alf Svensson? Jag är stolt! Jag är stolt över att få stå här idag. Jag är stolt över Er. Jag är stolt över min pojkvän. Jag är stolt för att jag är kapabel att älska. Jag är människa! Jag är en glad liten bög!

Sedan valet 1998 sitter jag i Sveriges Riksdag. Jag trodde vi skulle bli fler. Men jag blev ensam. Precis som Andreas Carlgren var, som satt där före mig. Och visst är det märkligt, ibland så känner jag mig oerhört ensam i riksdagen, trots att vi är 349 ledamöter. Så där ensam som jag en gång kände mig i skolan, när jag var sju år.

Någon hade kastat sten på en igelkott och jag fick skulden. Jag var svartskalle och vägrade att slåss. Alla lärarna och klasserna på lågstadiet var i upprortillstånd. Så där gjorde man ju inte i Sverige. I Sverige kastar man inte sten på en igelkott. Igelkotten är fridlyst. Det var inte jag som hade kastat stenen.  I Sverige kastar man sten på bögar och transvestiter. Vi är inte fridlysta!

Vad beror det på att jag känner mig ensam? Beror det på att jag är ledamot av Sveriges riksdag? Beror det på att jag har ett utländskt efternamn? Eller beror det på mitt svarta hår och mina sammetsbruna ögon? Beror det på min ålder? Eller på min frisyr?

Svaret är nej! Det är inte dessa faktorer det beror på att jag, på att vi diskrimineras. Det beror på vem jag älskar, det beror på min sexuella identitet. Vem jag riktar min kärlek till. Att vara heterosexuell är norm, det är moral och etik. Det är därför lagstiftningen fortfarande diskrimineras oss; transpersoner, homo- och bisexuella.

Av det jag uträttat i riksdagen känner jag mig, utan tvekan, mest stolt över Riksdagens HOMO-grupp. Tillsammans med bl. a. världens bästa Barbro Westerholm och Yvonne Ruwaida bestämde vi oss för att bilda den tvärpolitiska gruppen och tillsammans arbeta för homosexuellas, bisexuellas och könsöverskridarnas rättigheter. Alla partier har anslutit sig till HOMO-gruppen, alla utom KD och M.

Vårt första arrangemang var givetvis att visa Elisabeth Ohlsons Ecce Homo i riksdagen. KD och Moderaterna försökte stoppa oss, utan att lyckas.  Talmannen Birgitta Dahl hade gett oss klartecken.

Medan de sexfixerade kristdemokraterna kände sig kränkta av att Jesus avbildades tillsammans med homosexuella och transvestiter så pratade moderaterna bort sig om principer. Det var också då Carl Bildt så korrekt svamlade om Pol-Pott. Bildt jämförde Ecce Homo med att visa en Pol-Pott utställning i riksdagen, hmm… Han var skrämmande tydlig i sitt avståndstagande mot utställningens innehåll. Precis som KD fast mycket mer. Hmmm…

Vi bokstavligen dränktes av brev och telefonsamtal i riksdagen. Bl.a. ringde en dam från Skövde och vädjade till mig att dra tillbaka utställningen. Att bara se två killar kyssa varandra fick magen att vända sig. Det vill vi inte ha på våra gator det är ju inte normalt!!!?

Hon fortsatte sedan med att berömma mig och smickra mig för hur trevligt det hade varit att prata med mig och att hon nu kanske hade förstått varför vi ville visa Ecce Homo. Då kunde jag inte hålla mig längre. Visst har du väl uppfattat att jag själv är homosexuell, frågade jag henne. Då blev det tyst i luren. Efter en stund viskade hon fram att det var första gången hon hade pratat med en homosexuell.

Ecce Homo blev den mest lyckade och den mest besökta interna utställning som visats i riksdagen. Knappast någon gick oberörd eller kränkt från utställningen. Även några kristdemokrater och många moderater hittade dit, dock inte de som hade uttalat sig kritiskt i media. Ecce Homo i riksdagen var en enormt viktig händelse.

På vilket sätt är StockholmPride viktigt? Jo, på alla sätt! EuroPride, StockholmPride och alla andra Pride har större och långt vidare betydelse än att vara en träffpunkt för alla oss. StockholmPride förändrar attityder. Vi blir synliga och för vissa så handlar det om att synliggöra sig själva. Vi måste alla bli bättre på att se och inte döma.

Jag tror att fler Pridetillställningar och en förändrad lagstiftning är ett måste för att folk ska få ändrade attityder till oss. Så vi kan spräcka hål på fördomarna. Men varför dröjer lagstiftningen så?

Rent historiskt så har det ju skett en rad förändringar och förbättringar i både vad gäller attityderna och lagstiftningen. Men varför löper vi inte linan ut? Varför har vi inte redan nu en lagstiftning som inte diskriminerar och särskiljer?

Partnerskapslagen är ju bra. Men den är bara bättre än ingenting. Fortfarande måste man vara heterosexuell för att behandlas lika i lagen. I maj utsågs Hasse Ytterberg till HomO, det är bra, han är bäst. Men HomO har inte fått samma befogenheter som DO Diskr.ombud. Varför?

Vi har en tydlig lagstiftning för flyktingar som söker assyl p.g.a. homosexualitet eller kön. Trots det utvisas flertalet av de homosexuella flyktingarna som söker skydd här i Sverige, från förföljelse och våld. Varför gör inte regeringen något när Utlännings-nämnden och Invandrarverket gång på gång tolkar fel. Göran Persson, visa att Du också är lite queer,    i stället för att utvisa bögar till Iran och Turkiet.

Göran Persson och socialdemokraterna är faktiskt ytterst ansvariga för de hot och det våldet som vi tvingas uthärda. Det är här Göran och sossarna sviker! Sitter man i regeringsställning med stöd från två homovänliga partier borde det ju gå fortare än det gör idag. Och i riksdagen finns ju även homostödet från främst folkpartiet men också centern. Varför händer det inte mer trots att vi har majoritet i kammaren? Hur står det egentligen till Göran och socialdemokratin?

Först tänkte jag inte en nämna KD i dag men som ni kanske förstår, går det inte. I ett anförande i riksdagen ställde jag en fråga till kristdemokraten Kjell Eldensjö (ansvarig för de familjerättsliga frågorna för kd i lagutskottet) om varför han får lov att gifta sig men inte jag? Vidare frågade jag om tryggheten för de barn som lever i homosexuella familjer.

Så här svarade Kjell Eldensjö: ”Tasso är visserligen homosexuell, men han får ändå gifta sig, om han gör det med en kvinna. Det är det som det blir fråga om vid giftermål. Om man inte tänker skaffa sig barn, vilket man inte kan göra om den andra partnern inte är av annat kön, är det inte en fråga om barnens trygghet.”

En parallell vore att när Kjell en gång i tiden skulle gifta sig med sin käresta, så skulle pappa staten säga; Jo men visst får du väl gifta dig Kjell, men inte med den du älskar… Kristdemokraterna och Alf Svensson har ingen ensamrätt på familjepolitiken! Det är heller inte Alf Svensson som ska lära oss att prata eller bestämma vårt språkbruk! Vilken rätt har Alf Svensson att beröva oss vårt språk?

Alf Svensson varnade oss från Fucking Åmål och ser filmen som en skräckvision av en ungdom helt utan gemensamma värden, av livskvalitét. Som om detta predikandet inte skulle räcka sa han: Kalla det inte moralism. Men käraste Alf, vad ska vi kalla det för?!    Om Fucking Åmål nu innebär styrka, tolerans, öppenhet och kärlek. Om Fucking Åmål dessutom innebär identitet, ansvar och stolthet. Om Fucking Åmål också innebär rätten att älska den man vill, rätten att njuta. Då vill jag ha mycket mer Fucking Åmål i Sverige och i världen.

Välj mellan detta och ett skenheligt Fucking KD som så ofta sätter sig över människors kärlek. Som vill moralisera om vad som är rätt och fel. Jag tror knappast att ungdomar fruktar Gud och det är det som skrämmer Alf. Ty han ser sig själv som Gud och vill följaktligen bli fruktad. Jag vill älska min Gud och vara älskad av honom. Jag har sett vem som gömmer sig under skägget och jag kan avslöja att inte var det nymoralisten Alf Svensson som gömde sig där. Alf, hur mycket du än vill, så är du inte vår Gud!

Jag vill vara en röst i riksdagen som man lyssnar till och jag vill att min röst ska sjunga om alla homosexuella, alla bögar, alla lesbiska och alla butchiga flator, alla transsexuella och könsöverskridare, alla transvestiter och alla fjollor alla bisexuella och alla queer, alla som är floow. För det har ingen betydelse vad vi kallar oss för, bara vi själva vet och har kraften att vara stolta, synliga och kräva vår plats. Vars och ens egen identitet har ingen någonsin rätten att sätta sig över.

Med det här vill jag ta tillfället i akt; Härmed utropar jag Pridepark till ett Fucking Åmål och Alf Svensson, jag Öppnar min famn, Du är också välkommen. Njut nu kära vänner, fröjdas…

Tasso Stafilidis