Dyslexsimottagningen

Artikel 990522

D   E   B   A   T   T

LIVSVIKTIGA DYSLEXIMOTTAGNINGEN SKALL VARA KVAR!

För en dyslektiker ligger det nära tillhands att destruktivt söka felet inom sig själv, trots att den problematik som oftast följer med dyslexin egentligen är kopplad till samhälleliga värderingar och det dynamiska samspelet mellan individen, funktionsnedsättningen och omgivningen. Därför är det extra viktigt att inte göra problematiken till en privat angelägenhet.

Att ha dyslexi är inte skamligt utan något man måste kräva att få hjälp med. I en tid då man gör allt för att spara ska inte nedskärningarna hårdast drabba de som redan har de svårt. När skolans mål och dyslektikerns problem krockar måste frågor ställas om vad det innebär att ha skolplikt och att dagligen i minst nio år berövas rätten till sin självkänsla. För att kunna förändra måste man få veta och för att få veta måste det som är osynligt göras synligt.

Dysleximottagningen i Lund som hittills servat hela södra Sverige är ett ypperligt exempel på en verksamhet som lyckats synliggöra, lyckats hjälpa barn och ungdomar att komma tillbaka som hela människor. Verksamheten bygger på ett tvärvetenskapligt synsätt, utifrån dessa barns ofta komplexa liv, då teamet består av både läkare, psykolog, logoped och specialpedagog. Detta gör Dysleximottagningens verksamhet unik för hela landet. Det handlar alltså inte enbart om ett sjukvårdsproblem, utan också om de problem som inte uppmärksammats i tid i skolan.  Därmed har situationen för dessa barn både förvärrats och fördjupats.

Många initiativ tas idag i skolorna men det finns alltid barn som behöver specialisthjälp. Vi anser självklart att varje skola fortsätter att bygga upp sina egna resursteam på läs- och skrivområdet. Men precis som när vi mår dåligt och kan få remiss till specialister,  då allmänläkarens kompetens tryter, borde Dysleximottagningen i Lund kunna få arbeta vidare som en spetskompetens för hela Skåneregionen.

Dysleximottagningen har drivits i projektform, med statlig finansiering under perioden 1994-1997. Då finansieringen avbröts uppstod en mycket stark opinion mot nedläggningen bl. a. eftersom behovet av stöd var enormt stort. Tidigare MLL (Malmöhusläns landsting) gick då in med medel för att ytterligare en tid kunna hålla projektet vid liv. Dessutom tillsattes en styrgrupp som bl.a. skulle kartlägga behovet i Skåne.

I slutet av denna månad kommer så styrgruppen att lägga fram sina förslag på hur framtiden ska se ut för denna verksamhet. Men redan nu har avvecklingen påbörjats och personal varslats utan att kartläggningen först presenterats. Men vad händer nu med alla de barn som nu behandlas eller som står i den långa kön?  Kommer barnen att lämnas utan den chans och möjlighet till hjälp de har rätt till?

I Skolverket rapport ”Elever i behov av särskilt stöd” står att läsa att elever med behov av särskilt stöd alltjämt ökar. Rapporten visar på allvarliga brister i skolan och framför allt när det gäller det pedagogiska området. Man är också starkt kritisk till att elevassistenter ersätter pedagoger i skolan samt att  specialläraren ersätts av allmänläraren.

Eftersom verksamheten vid Dysleximottagningen i Lund är tvärvetenskapligt         borde också deras fortsatta verksamhet bygga på ett tvärpolitiskt synsätt, där vårdens och skolans gemensamma kompetens läggs samman till en kraft. Därför anser vi att staten återigen skall stödja denna viktiga verksamhet med verksamhetsstöd och inte genom projektstöd, samtidigt som regeringen tillsammans med Region Skåne (Mellersta sjukvårdsdistriktet) och Skånes kommuner finner en gemensam lösning så att verksamheten kan fortleva och därmed ge barnen en rimlig chans i livet?

Cristina Husmark Persson, riksdagsledamot (m)
Tasso Stafilidis, riksdagsledamot (v)
Caroline Hagström, riksdagsledamot (kd)
Ulf Nilsson, riksdagsledamot (fp)